6 feb. 2012

Flytten

Efter att ha haft kontakt med en hel del olika flyttfirmor bestämde vi oss tillslut för UTS Pearson Home Moving med huvudkontor i Middlesbrough. De erbjöd packning till ett bra pris. På flyttdagen anlände en tysk man och en holländsk kille (som jag trodde kom från Åland fast han sa "Hååålland") för att påbörja flytten. Utanför parkerade de en liten skåpbil med släp, vi såg genast att det var en omöjlighet att få plats med alla våra möbler i den även om vi sågade allt i bitar. De lovade att en lastbil skulle finnas tillgänglig i annat fall, vilket vi också hade räknat med. Allt flöt på fint fram till att det var dags att börja lasta. De uppskattde vårt bohag till cirka 24 kubikmeter (snällt räknat) och vi hade enligt kontraktet bara betalat för 600 cubic feet, vilket då skulle motsvara 17 kubikmeter. "SJUTTON KUBIK" skrek Dalle till chefen i telefonen så att spottet sprutade. Vi hade sagt att vi hade mellan 35-40 kubikmeter under den telefonkontakt vi tidigare haft. Men ja, vi hade ju godkänt kontraktet och betalat. De krävde 200 Euro extra per kubik för att fullfölja flytten. Vi fick ner det till halva priset och slängde sedan en MASSA möbler, inredning, skor och kläder bara för att hålla den tillfälliga kostnaden nere. Jobbigt tyckte jag, skönt att rensa tyckte kapitalisten Dalle.

Fem timmar senare än beräknat hade vi städat ut det sista ur lägeneheten. När jag hämtade Leon hos våra grannar var vi i sån färd med att säga hej då till varandra att jag glömde lämna våra lägenhetsnycklar. Dalle började sin resa med att spilla en kopp kaffe på sin nya reseträningsdress (hela familjen reste i träningskläder, Leon hade till och med en fleecejacka). Det går inte att beskriva hans besvikelse.

Efter cirka 16 mil och ett Big Mac & Company senare var vi tvungna att stanna i Kassel på hotell. Jag hade kört de sista milen i extrem dödsångest. Trött och speedad på samma gång och i alldeles för mycket trafik på Autobahn. Det var ljuvligt att lägga sig på första bästa hotell som en gång i tiden säkert varit väldigt tjusigt. Det var också här jag kände att lägenhetsnycklarna låg i min ficka.

Innan vi lämnade hotellet såg Leon till att ramla och slå näsan i stengolvet. Dalle fick då också blod på sina redan smutsiga resekläder och därmed var måttet rågat. När vi sedan kom ut till bilen granskade han den som värsta bilinspektören. Han fick genast ett slag i magen. Vänstra bakdäcket var platt som en pannkaka. En lättare panik infann sig tills vi upptäckte en verkstad precis nedanför hotellet. De snälla reparatörerna lovade att genast undersöka saken och i däcket hittades en rostig spik. Med ett lagat däck fortsatte vi resan. Dalle ville ta på sig äran för att vi fått sådan snabb och bra hjälp "Ja, jag gick ju in där och la på mig min pokermin". Pokerminen? Då var det vår turdag eller så hade de extremt lite jobb.

Jag körde till Hamburg. Sedan körde Dalle resten av vägen hem. Vi valde att åka över Öresundsbron, dessvärre hade det hunnit bli mörkt. Det är säkert väldigt fint i dagsljus.

När vi kommit över på svensk mark åt vi kvällsmat på Mc Donald´s (igen). Som en sammansvetsad liten White Trashfamilj satt vi där bland de andra kvällshungriga Malmöborna. Jag, min chaufför och vår son i pyjamas, vinterskor och en mössa med öronlappar.

"Nu är det bara att blåååsa på hemåt" sa Dalle när vi satt oss i bilen igen. Han måste ha glömt bort att vi var i Sverige. I Sverige kör vi max 120.


En avskedsgåva från vår senegalesiska granne som ska skydda oss från ondo
Teletubbies, fri tillgång till välling under hela resan, leksak och kudde. Teletubbies var räddningen. Tyvärr glömde jag ciggladdaren så större delen av resan var skärmen svart. Det uppskattades inte av Leon, fullt förståeligt
Punktering på Saaben
Rastlös Tobbe och pappig son. Hur kunde det bli så helt plötsligt?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad skönt att allt gick BRA till slut. Är så glaaaaaaaad att ni är hemma i Sverige <3

Farmor

Anonym sa...

Oj oj oj vilken resa!! Saknar er så att det gör ont i Frankfurt!! <3 Puss

Anonym sa...

puuuuuh fam som gör att luften tar slut i hela kroppen...skööönt att färden slutade i STHLM!! men vilka äventyr ni har å berätta för folk idag 5, 10 20 30 40 50 å kanske tom 80 år frammåt...he he he!! Som sagt...puuuuh he he!! Skönt med din fria lättnadsskrivning trots att det är en heeel deeel missöden...gracias MA...