13 maj 2011

Ååhh åka pendeltåg

När jag gick till Svenska kyrkan på veckans mammaträff tog jag promenaden sista kilometrarna från tunnelbanan. Hängde både min och Leons kofta på vagnen och märker, när jag nästan är framme (jag är givetvis sen också), att de ramlat av. Hade det inte varit för att det var Leons finkofta (som han dessutom fått av tant Pillan) och min relativt nya kofta hade jag aldrig vänt. Går irriterat samma väg tillbaka. Går....och går, hittar först Leons och tillslut min egen. Överkörd och misshandlad av en cykel.

Jag har provat att åka med spårvagnen och blev förvarnad innan att de gamla tågen var svåra att komma på med barnvagn men tog ingen vidare notis vid det. När spårvagnen stannar och slår upp sina gamla dubbeldörrar inser jag snabbt att jag minsann inte tar mig på utan hjälp. För det första är det nästan en halvmeter upp till spårvagnen och i mitten av dörrarna sitter en tjock järnstång. En kille på tåget hjälper mig att lyfta vagnen. Bakhjulen är givetvis för breda. Halvvägs in stängs dörrarna på vagnen, sedan öppnas de och stängs igen. Svettigt under armarna och en bubblande panik. Vi lyckades tillslut trycka in vagnen. Väl inne funderar jag på varför jag i hela friden skulle krångla mig på, nu måste jag ju av på samma sätt också. Den hjälpsamma killen gör sig nämligen redo för att kliva av stationen senare. Kvar i tågvagnen sitter några gamla damer, de skulle förmodligen inte ens ha orkat bära av min skötväska. Jag ber snällt att få hjälp av igen, en ny och otäck erfarenhet rikare.

Fri lek på Svenska kyrkan
Hungriga små huliganer väntar på mat. I bakgrunden kan ni också skymta en tavla på vår fina kungafamilj

Inga kommentarer: